De mänskliga rättigheterna reglerar förhållandet mellan staten och individen. De begränsar dessutom det offentligas makt över människor. Staten är ytterst ansvarig för att de mänskliga rättigheterna tillgodoses i Sverige, men det är en fråga för hela den offentliga förvaltningen.
Regeringens arbete
De mänskliga rättigheterna genomsyrar hela Sveriges rättssystem. De finns i allt från grundlagar, allmänna lagar och speciallagar till förordningar och föreskrifter.
Regeringen ansvarar för de mänskliga rättigheterna genom att föreslå lagstiftning till riksdagen och utfärda instruktioner till sina myndigheter. Vissa rättigheter är absoluta, till exempel rätten till liv och skyddet mot diskriminering. Andra rättigheter är relativa, till exempel demonstrationsfriheten och föreningsfriheten.
De absoluta rättigheterna som finns i konventionerna får aldrig inskränkas. De relativa rättigheterna kan däremot begränsas genom lag, men då måste det vara för ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna måste dessutom stå i proportion till ändamålen.
Det är regeringen som rapporterar till internationella organ, så som FN, om hur Sverige efterlever sina åtaganden om de mänskliga rättigheterna. Samtidigt brukar både Institutet för mänskliga rättigheter och civilsamhället rapportera in hur de ser på statens konventionsefterlevnad. Konventionsefterlevnad handlar om hur väl Sverige lever upp till åtagandena i konventionerna. Institutet för mänskliga rättigheter är en oberoende myndighet med uppdraget att skydda och främja de mänskliga rättigheterna i Sverige.
Institutet för mänskliga rättigheter – Institutet för mänskliga rättigheter
En del av kärnuppdraget
Att arbeta rättighetsbaserat är en del av kärnuppdraget i offentlig verksamhet. Såväl myndigheter som regioner och kommuner är skyldiga att respektera, skydda och främja de mänskliga rättigheterna. I det arbetet ingår bland annat att så långt som möjligt tolka gällande lagar och andra bestämmelser i enlighet med de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige åtagit sig att följa.
Rättighetsperspektivet är viktigt i strategiska beslut. Det är inbakat i till exempel:
- Styrning
- Policyer
- Resursfördelning
- Strukturer.
Rättigheter ska även säkerställas i det dagliga arbetet, till exempel i följande delar av verksamheten:
- Bemötande och service
- Information och kommunikation
- Upphandling
- Rättslig prövning
- Arbetsmiljöfrågor
- Myndighetsutövning.
Det är främst det dagliga arbetet på regional och kommunal nivå som förverkligar de mänskliga rättigheterna. Anledningen till det är att det dagliga arbetet på regional och kommunal nivå ansvarar för hälso- och sjukvård och frågor som bland annat rör social välfärd, förskola, grund- och gymnasieskola samt äldreomsorg.
Ett rättighetsbaserat arbete kan förbättra den offentliga verksamhetens kvalitet och uppfylla invånarnas faktiska behov. Därför är arbetet med mänskliga rättigheter också en fråga om verksamhetsutveckling. Med ett rättighetsbaserat arbete ökar chansen att göra rätt från början, och risken att göra fel minskar. Tack vare detta är det rättighetsbaserade arbetet även kostnadseffektivt och bra för samhällsekonomin.
Utkrävbarhet
Staten är ytterst ansvarig för att respektera, skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Människor som fått sina rättigheter kränkta kan därför få upprättelse genom att vända sig till statliga myndigheter och organisationer. Vilken myndighet eller organisation man bör vända sig till beror på vilken rättighet det gäller och vem som begått kränkningen.
Exempel på aktörer inom Sverige
- Polisen
- Diskrimineringsombudsmannen (DO)
- Sveriges antidiskrimineringsbyråer
- Din kommun
- Inspektionen för vård och omsorg (IVO)
- Din vårdmottagning
- Patientnämnden i din region
- Skolinspektionen
- Barn- och elevombudet (BEO)
- Skolväsendets överklagandenämnd
- Justitieombudsmannen (JO)
- Justitiekanslern (JK)
- Domstolarna
Exempel på aktörer utanför Sverige
Om en person vars rättigheter kränkts inte får upprättelse i Sverige går det att vända sig till internationella organ för att framföra klagomål. Alla möjligheter att få upprättelse i Sverige måste vara uttömda.
- Europadomstolen
- Kommittén för medborgerliga och politiska rättigheter (FN)
- Kommittén för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (FN)
- Rasdiskrimineringskommittén (FN)
- Funktionsrättskommittén (FN)
Mänskliga rättigheter = social hållbarhet
När offentlig verksamhet tar jämlikhet och icke-diskriminering på allvar, stärker det förtroendet för och tilliten till Sveriges offentliga verksamheter. När du ägnar tid åt att arbeta för jämlikhet och säkerställa att din verksamhet inte diskriminerar, bidrar det även till det större hållbarhetsarbetet. Detta går i linje med Agenda 2030-principen om att ingen ska lämnas utanför.
FN:s medlemsländer skrev under Agenda 2030 år 2015. Det är en universell agenda med 17 globala mål för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling.
Grunden i Agenda 2030 är de mänskliga rättigheterna. De globala målen i agendan förutsätter respekt för principer som deltagande, ansvarsskyldighet och icke-diskriminering. Agenda 2030 bidrar alltså till att förverkliga de mänskliga rättigheterna i praktiken.