De mänskliga rättigheterna är rättigheter som alla människor har, just för att vi är människor. De anger vad som inte får göras mot någon människa och vad som måste göras för varje människa, utan någon form av diskriminering.
Juridik och politik
Mänskliga rättigheter är både juridik och politik. Den juridiska delen är en del av folkrätten. Folkrätten reglerar staters relationer till varandra och staters relation till sina invånare. I folkrätten ingår bland annat mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Mänskliga rättigheter gäller alltid, både i fred och i väpnad konflikt, medan humanitär rätt endast gäller i väpnad konflikt.
Rättigheterna regleras framför allt genom olika internationella överenskommelser inom FN-systemet, och i Europa genom Europakonventionen. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 var på sin tid ett banbrytande dokument och hela rättsområdet tar sin utgångspunkt i det. Den allmänna förklaringen är inte ett juridiskt bindande dokument, men det kan åberopas som juridiskt giltigt genom sedvanerätten.
Vad är sedvanerätten?
Sedvanerätt är oskriven rätt och är alltså inte bestämd genom någon nedskriven regel. I stället uppstår den genom sedvänja och praxis. Sedvanerätt bygger på att en situation eller företeelse blir juridiskt giltig om många varit överens om den över tid. Ett svenskt exempel är allemansrätten.
Grunden för konventioner om mänskliga rättigheter
Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna ligger till grund för ett antal konventioner framtagna inom FN. Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter motsvarar den allmänna förklaringens innehåll. De är rättsligt bindande för de stater som åtagit sig att följa dem. Oftast är det dessa två konventioner i stort som vi refererar till som just mänskliga rättigheter.
Sveriges övriga åtaganden
Sverige har även åtagit sig att följa ett antal andra FN-konventioner. Dessa konventioner berör särskilda områden eller grupper i samhället som historiskt sett löpt stor risk att diskrimineras. För att få sina rättigheter tillgodosedda behöver individer som hör till de särskilda områdena och till de utsatta grupperna ett särskilt skydd.
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
- Konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
- Konventionen om barnets rättigheter
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Sverige har dessutom åtagit sig att följa flyktingkonventionen (1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning; även känd som Genèvekonventionen). Flyktingkonventionen reglerar asylrätten och den rättsliga ställningen för människor på flykt. Slutligen har Sverige åtagit sig att följa ett flertal konventioner framtagna av Europarådet. Två exempel är ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och Istanbulkonventionen (konventionen om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i hemmet).
När Sverige åtar sig att följa en konvention kan den antingen transformeras eller inkorporeras in i svensk lagstiftning. Transformering är när Sveriges lagar anpassas till konventionen. Inkorporering är när Sverige antar en lag som säger att konventionen i sin helhet ska gälla som lag. I Sverige är transformering vanligare.
Exempel på konventioner som inkorporerats i svensk lag är Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
Konventioner och lagar
Konventioner om mänskliga rättigheter – Mänskliga rättigheter i offentlig sektor
Ramkonvention om skydd för nationella minoriteter – Regeringen.se
Istanbulkonventionen – Europeiskt avtal om våld mot kvinnor | Jämställdhetsmyndigheten
Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter | Sveriges riksdag
Granskning av länder
Varje konvention har en granskningskommitté. Den består av experter på mänskliga rättigheter från flera olika länder. Kommittén ansvarar för att granska hur staterna som åtagit sig att följa konventionen lever upp till sina åtaganden. Granskningarna sker ungefär vart femte år.
Granskningskommittéernas rapporter är en bra källa till kunskap om de mänskliga rättigheterna i Sverige. I dem får du information om vilka utmaningar vi har i vårt land på nationell, regional och lokal nivå. Se hur du kan använda rapporterna i din verksamhet och när du utför dina arbetsuppgifter.
Internationell granskning av mänskliga rättigheter i Sverige – Regeringen.se