Det rättighetsbaserade arbetssättet är framtaget inom FN och många aktörer har tagit fram olika metodstöd och tillvägagångssätt för att arbeta rättighetsbaserat. Aktörerna har gemensamt att deras arbete utgår från tre principer: icke-diskriminering och jämlikhet, delaktighet och inkludering samt transparens och ansvar.
Icke-diskriminering och jämlikhet
Alla konventioner om mänskliga rättigheter innehåller ett diskrimineringsförbud som innebär att alla människor har lika rätt till sina mänskliga rättigheter och att diskriminering är helt förbjudet.
Exempel på diskrimineringsgrunder är kön, ålder, religion, språk, etnicitet, socioekonomisk ställning, sexuell läggning, funktionsförmåga och könsidentitet, men även andra diskrimineringsgrunder kan vara aktuella.
Alla rättighetsinnehavare har inte samma förutsättningar för att få sina rättigheter tillgodosedda. För att skapa jämlika möjligheter behöver offentlig sektor erbjuda olika typer av skydd, stöd och service som baseras på individens förutsättningar.
Läs mer om principen om icke-diskriminering och jämlikhet.
Delaktighet och inkludering
Att få vara delaktig och utöva inflytande i frågor som berör en är både en mänsklig rättighet och en grundläggande princip i ett demokratiskt samhälle.
För att få dessa möjligheter behöver människor ha tillträde till de sammanhang som har betydelse för deras liv och bli garanterade tillgänglighet och inkludering. Rättighetsinnehavarnas synpunkter är viktiga planeringsunderlag för allt arbete i offentlig sektor och chansen för att verksamheten når sina mål ökar om rättighetsinnehavarna får komma till tals under planering, analys, genomförande och uppföljning.
Rättighetsinnehavare kan till exempel göras delaktiga genom medborgardialoger, samråd, medverkan i referensgrupper och genom att det finns tydliga vägar för att lämna klagomål och synpunkter.
Läs mer om principen om delaktighet och inkludering.
Transparens och ansvar
En offentlig verksamhet är transparent när rättighetsinnehavarna har insyn i processen och kan bevaka sina rättigheter. Det måste vara tydligt vem som bär ansvaret för till exempel ett beslut, och det måste framgå var en person kan vända sig med kritik eller en överklagan.
Det ska också finnas möjlighet till ansvarsutkrävande. Med det menas att en person vars rättigheter blivit kränkta av till exempel ett myndighetsbeslut eller en diskriminerande åtgärd ska kunna kräva att få upprättelse.