Rätten att inte bli diskriminerad löper som en röd tråd genom alla konventioner om de mänskliga rättigheterna.
Diskrimineringsförbudet återfinns i alla konventioner om de mänskliga rättigheterna. Förbudet innebär att alla människor har lika rätt till sina mänskliga rättigheter. Med andra ord är det förbjudet att diskriminera någon. Att diskriminera är detsamma som att behandla någon sämre än andra eller lägga oskäliga hinder i vägen för någon utifrån diskrimineringsgrunder. Några vanliga diskrimineringsgrunder är kön, ålder, religion, språk, etnicitet, socioekonomisk ställning, sexuell läggning, funktionsförmåga och könsidentitet.
Jämlikhet
Alla rättighetsinnehavare har inte samma förutsättningar att få sina rättigheter tillgodosedda. Därför behöver offentlig sektor erbjuda olika typer av skydd, stöd och service. Syftet med det är att skapa jämlika möjligheter.
Jämlikhet är när alla människor har lika rättigheter och möjligheter, oavsett vilka de är. Alla ska ha likvärdiga förutsättningar. Ingen får bli diskriminerad.
Jämställdhet är en central aspekt av ett jämlikt samhälle. Kvinnor och män samt flickor och pojkar ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Könsuppdelad statistik är viktig att använda i arbetet. Ibland har aktörer till och med en skyldighet att ta fram sådan statistik. Syftet med statistiken är att synliggöra kvinnors och mäns samt flickors och pojkars förutsättningar, levnadsvillkor och möjligheter till inflytande och delaktighet inom olika områden.
Strukturell diskriminering
Det förekommer diskriminering på individuell nivå. Det är när en person blir missgynnad eller kränkt och det har ett samband med en eller flera diskrimineringsgrunder. Det förekommer även diskriminering på strukturell nivå. Det är när diskrimineringen är inbyggd i samhällets strukturer och system.
Då kan det handla om normer, förhållningssätt, rutiner och regler i organisationer, som har en negativ påverkan på individer och grupper av människor. Dessa individer och grupper kan vara etniska minoriteter, personer med funktionsnedsättning eller andra sårbara och utsatta individer eller grupper. De diskrimineras när de inte får samma tillgång till rättigheter och möjligheter, inflytande och makt, resurser och livsvillkor som andra människor.
Ofta är strukturell diskriminering omedveten. Som offentliganställd har du en skyldighet att motverka strukturell diskriminering och rasism enligt grundlagen och internationella konventioner.
Normmedvetenhet
Normer finns i alla samhällen. Normer är idéer och oskrivna regler om hur människor förväntas vara, leva och se ut. Normer påverkar hur du beter dig mot andra och hur andra beter sig mot dig. Det finns normer som kan påverka människor negativt. Några exempel är normer kring hur en kvinna eller man ska vara, normer kring sexualitet och normer kring hudfärg.
Genom ett normmedvetet förhållningssätt blir du bättre på att se vilka normer som påverkar andra negativt. Den negativa påverkan kan innebära att människor värderas olika samt till diskriminering och kränkningar. Kränkningar är detsamma som människorättskränkningar, som är överträdelser av individers mänskliga rättigheter.
Normmedvetenhet handlar också om att bli medveten om sina egna privilegier och att fokusera på strukturer i samhället i stället för på människor som inte följer normen. Med ett normmedvetet förhållningssätt kan du bidra till att förändra de normer som har en negativ påverkan på människor, i stället för att lägga problemet hos dem som drabbas.
Läs mer om normmedvetenhet på Jämställt.se.
Diskrimineringslagen
I Sverige regleras förbudet mot diskriminering genom diskrimineringslagen (2008:567). Alla verksamheter ska följa den svenska diskrimineringslagen. Lagen förbjuder diskriminering på sju grunder och täcker olika områden, inklusive arbetsliv, utbildning, bostäder och offentlig sektor.
Följande former av diskriminering är förbjudna:
- Direkt diskriminering
- Indirekt diskriminering
- Bristande tillgänglighet
- Trakasserier
- Sexuella trakasserier
- Instruktioner att diskriminera.
Sverige har fått kritik för sin diskrimineringlag
Den svenska diskrimineringslagen är ett viktigt skydd, men den har fått kritik för att vara begränsad och inte fullt leva upp till internationella och EU-rättsliga krav. Det är därför viktigt att känna till även andra rättskällor som skyddar mot diskriminering.
Regeringsformen (RF) är en sådan rättskälla. Regeringsformen ger exempel på diskrimineringsgrunder som är särskilt viktiga att beakta för att kunna skapa jäm- lika möjligheter i samhället. Att det finns fler diskrimineringsgrunder framgår i det första kapitlet. Där finns tillägget ”eller annan omständighet som gäller den enskilde som person”.
Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform | Sveriges riksdag
Sverige är även bundet av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR eller Europakonventionen). Europakonventionen gäller alltså som svensk lag. En lista med diskrimineringsgrunder finns i artikel 14. Liksom i Regeringsformen består listan av exempel och är inte uttömmande.
Förutom Europakonventionen ska Sverige följa EU-stadgan (Europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna). I artikel 21 finns det principer om icke-diskriminering som grundar sig på bland annat Europakonventionen.
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna | EUR-Lex
Diskriminering av barn
Diskrimineringsskyddet är extra starkt för barn. Barnkonventionen har en lista med diskrimineringsgrunder som gäller för barn. Barnkonventionen är svensk lag sedan 2020.
Artikel 2 i barnkonventionen har fler grunder för diskriminering än vad diskrimineringslagen har. Några exempel är socialt ursprung, egendom och hudfärg.
Utöver dessa diskrimineringsgrunder får barn inte diskrimineras på grund av omständigheter som rör föräldrar eller vårdnadshavare. Föräldrarnas eller vårdnadshavarnas sociala status, funktionsnedsättning eller åsikt ska alltså inte spela någon roll.
Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter | Sveriges riksdag